Paris !!

Ja i natt bär det i väg till Paris. Resan kommer att ta en vecka och vi reser med buss. Jag har gjort i ordning resestickning och virkning. Har även packat ner cdböcker och lite läsvärt. Veckan har bestått av (förutom allt efterarbete från energitjuvarna) att rita mönster, köpa, nysta och packa ner garn. Samt allt annat som ska packas. Jag har däremot inte stickat mycket utan väntar med det till resan. Kanske jag kommer att få ner lite på bilder tills jag kommer hem som jag kan lägga in här. Kommer att längta efter min familj i mängder men den som väntar på något gott väntar inte för länge, säger de ju. Nej nu ska jag hjälpa sonen innan läggdags.

Energilös

Tänk att vissa händelser kan tömma mig så på energi. Att bli ifråga satt när jag vet att jag inte har gjort något fel är ett sådant tillfälle. Jag blir helt nollställd och går helt på rutin. Har ingen aning om vad jag gjort eller vart jag lagt saker och ting. Den energireserv jag lyckats spara blir spårlöst försvunnen. Nu är det bara att börja spara på nytt igen. En gång i tiden hade jag ett förråd som nästan svämmade över. Jag hade många saker på gång samtidigt. Ett stort umgänge där jag allt för oftast var spindeln i nätet. Vissa händelser i mitt liv förändrade detta. Jag kan inte påstå att livet nu, är sämre än då, utan består mer av närvaro i tillvaron. Inte så mycket som jag skulle vilja men jag är nöjd. Nu är det bara att börja spara igen.

Slut på garnet.

Jag fick ett samtal från en vän i dag som hade läst på bloggen att jag behövde mer garn till mitt virkning. Hon var själv på väg till aktuell affär för att fylla upp sitt garnförråd och erbjöd sig att köpa med till mig. Va omtäksamt! Jag såg riktigt framför mig hur jag skulle tillbringa sena kvällen med min virkning uppkrupen i soffan. På tv skulle det vara en bra film eller någon serie. En kopp te och några sockerskorpor (hembakade) på ett fat på soffbordet. När jag senare träffar henne utbrister hon VI HAR ETT PROBLEM!! Garnet vi virkar av är slut och de vet inte om/när det kommer in igen .
Tänk när jag nu var på gång med mitt nya virkprojekt som jag riktigt brann för är garnet slut i affären. Som tur är har vi vårt Paris stickprojekt som bara väntar på att få påbörjas. Vi åker på söndag!

Min stickande vecka

Ja tänk vad en vecka går fort. Skulle skriva häromdagen men då kom jag inte in. Tack Veronica för kommentaren!! Vi ses i morgon då vi fortsätter att planera vår kommande resestickning.

Under veckan har jag äntligen gjort klart lite stickningar som legat och väntat på att bli klara. Två sjalar, vara av den ena stickad av mitt hemspunna effektfulla garn. Den väntar dock på att få fästa trådar och ett bad innan den blockas. En svart sjal i entrådigt ullgarn har blivit ihopviken och inlagd i lådan. Där får den vänta på att få bli använd.

Tröjan som jag tyckte blev för stor passar äntligen. Det visade sig att jag missat 6 räta varv längs halsringningen. Jag måste ha hoppat över de raderna i mönstret. Nu är varven gjorda och den passar jättebra. Tänk att det hängde på 6 varv från att vara för stor till att passa mig. Roligt!

Jag har också börjat sticka på en vante i mitt hemspunna garn, med mönster gjort av förgarn. Tyvärr så var garnet för effektfullt för att passa till en vante. Vill ju gärna att den ska fylla sin funktion och värma handen, inte bara se fin ut, så vanten får vänta tills jag bestämt vilket garn jag vill ha.

Hittade ett mönster på en virkad "kavaj-tröja" som jag blev sugen på. Jag hade två nystan med garn som jag trodde skulle passa. Dessa är uppvirkade så nu måste jag inhandla mer.

Bohuströjan har inte vuxit någonting men men det är vägen till målet som är det viktigaste tycker jag, just nu i alla fall.

Om en vecka ska jag på en bussresa tillsammans med goda vänner. Då måste det till en rolig resestickning. Jag och en kompis funderar på att sticka en kjol. Vi har sett en maskinstickad som vi tycker är fin men tror att vi skulle kunna göra fina vi med. Nu har vi fullt upp med att välja garn och kvaliteter samt rita mönsterrapporten. Förarbetet är lika roligt som själva arbetet tycker jag. Hoppas att resultatet blir bra. Det återstår att se.

Hemma igen!

Borta bra men hemma bäst. Min son förtydligar det gång på gång när vi varit på resa. Hur är det man säger mamma det där med borta och hemma? Under helgen har vi hunnit besöka hela släkten på min sida, dock inte samtidigt. Vi har dessutom hunnit besöka vår stuga, vilken min pappa snickrat ihop alldeles själv och med ett strålade resultat. Efter år av funderingar och många mil runt om i Bohuslän tog han äntligen beslutet att bygga. Jag lovar att jag påverkade en hel del. Tyvärr så deltar jag inte delta i bygget, av olika anledningar, vilket jag hoppats men några besök varje år blir det i alla fall. Visst skulle det vara roligt att vara där ännu mer men vi får se, kanske i framtiden. Fint blir det i alla fall! Jag har förärat pappa en virkad mössa som ser ut som storstugan i alla fall.
Det har inte blivit så mycket stickat men jag hann åtminstone börjat på min bohusstickning. Den är mitt långa projekt och blir bara roligare och roligare att sticka. Mönstret är det sista jag ska göra och det ser jag verkligen fram emot. Jag har låtit den ligga och vänta till hösten sedan jag fick den i februari.
För er som varit inne på Solstickornas webbsida kan jag meddela att det var jag som vann socktävlingen. Det var lite nervkittlande att följa.

Vantarna är klara!

Översta bilden är mina barnvantar med hundar på. Jag har stickat dem i ett tvåtrådigt ullgarn. Ullgarnet har jag själv spunnit ihop. Mönstret kommer ifrån Barbros stickning: www.wermland.nu/stickning/.

Nu är även Vattenbärarvantarna klara! De är gjorda i Per Gynt garn och "prickarna=fodret" är gjorda i melerat förgarn. De är underbart sköna samt roliga att sticka. Visst är det lite pyssel att få dit prickarna men bara man gjort det några gånger är det inga problem. Prickarna längst ner är gröna och övergår i grått längre upp. Jag gjorde även tummen med gråa prickar.

Jag har haft så många projekt på gång och har nu börjat komma till avslut på de flesta. En tröja som jag blev klar med för några veckor sedan tyckte jag blev för stor. Nu visar det sig att jag missat ett avsnitt i slutet och inte gjort 6v runt kragen innan den virkade kanten. Så det är bara att göra om. Jag har även stickat bakstycket på min Bohuströja klar men den blev lite kort i modellen så jag måste ta upp även där. När jag ändå så gör det tänker jag göra om hela fast utan resårkant. Tror att den passar mig bättre utan fast med några räta varv istället. Så att den inte rullar upp sig. Jag tror den får bli min resestickning nu i helgen. För vart ska inte en Bohusstickning stickas om inte i Bohuslän!

Den virkade långtröjan

Den är klar och blev bra! Jag gjorde röda sömmar på den. I övrigt är den grafitgrå. Jag tänker ta med mig den när jag reser till Paris om ett par veckor. Den väntar nu på att blockas. (Nu har jag fått in en bild men får inte rätt format. När jag tog kort åt det andra hållet syntes inte kappan så bra. Eftersom den då var tvungen att bli fotad på långt håll. Men skam den som ger sig).

Nu har jag varit och köpt garn till en ljusgrå långtröja att ha till våren. Räknar med at den blir enklare att få bra eftersom jag nu har en att utgå ifrån och kan justera mönstret lättare. Jag är jättenöjd!! Min stora röda stickade sjal kommer att passa perfekt till.

Vantar

I torsdagskväll var jag på stickcafé på Zick-zack, Skoghall. Där fick jag återigen lära mig att sticka vantar denna gång Vattenbärarvantar. De är stickade i Peer Gynt och förgarn. Jätteroliga att sticka. När dem är färdiga ska min son få dem. Kunde inte sluta när jag kom hem utan stikade färdigt den första innan jag gick och la mig. Vilket resulterade i att jag inte kunde somna. Stickning är ju som tidigare nämnts en energikälla för mig.
Skulle gärna vilja lägga in en bild men tyvärr så har jag inte lärt mig det ännu. Det kommer jag lovar. Ger inte upp i första taget.

Lyckliga slut

Ja då har det hänt igen. Äntligen hade jag hittat en bok som jag njöt av att läsa. Jag läste boken sakta och nästan läste varje rad två gånger för att den aldrig skulle ta slut. Den var så härlig och jag kände sån samhörighet med personernas intressen och tankar kring det. Ända till den sista fjärdedelen av boken. Då försvann den känslan och ersattes av rädsla och förtvivlan. Tårarna rann och jag till och med hoppade över några sidor för att få reda på hur det gick. (läste dem dock senare) Varför kunde inte denna härliga bok sluta lyckligt?! I och för sig så blev det ju ganska bra men måste verkligheten komma in i bokensvärld?!
Jag vet att verkligeheten ser olika ut för alla individer men varför just i denna bok? Det tar nog ett tag innan boken "släpper" mig och jag är redo för en ny. Jag önskar då att den har ett lyckligt slut.

Det har inte hänt så mycket på mina stickningar men de är ialla fall på gång. Fler formuleras i mina tankar. Jag hoppas att jag får tillfälle att besöka Maria på http://www.zickzack.se/ i morgon på stickcafé. Då vi ska sticka vantar som Barbro http://www.wermland.nu/stickning/%20gjortgjort mönster till.